Som ni kanske vet kan jag klanta till det ibland. Vissa grejor är bara pinsamma. Andra mer roliga. Och de flesta är bara konstiga... Senast var idag. På träslöjden. Jag skulle be Sten om hjälp om hur jag skulle såga, och ropade därför på honom. Precis efteråt så kändes det inte som att jag hade sagt "Sten". Jag hade sagt någonting annat. Jag hade sagt "JÄRN istället!" Asså, JÄRN! Ojojoj...

Det sjuka med det här är:

1.) Att jag först var heeelt säker på att jag hade sagt Sten, för att sedan 2 sekunder efteråt komma på att jag inte hade det...
2.) Hallå!? JÄRN????? Varför i hela friden sa jag "Järn"??!!
3.) Faktumet att jag inte bara sa järn utan faktsikt ropade (nästintill skrek) det över hela salen.
4.) Allas blickar efteråt.
5.) Och framförallt den stela tystnaden som uppstod var så tydlig att man nästan kunde ta på den. Helt freaking tyst.
6.) Det sjukaste av allt, att Sten bara fortsatte som om ingenting...
7.) Faktummet att jag inte vågade fråga om hjälp fler gånger under lektionen. :S

Hade<3 // Bella (Ja, vem trodde ni...)